2023-12-05
Tics hos barn – borde jag vara orolig?
Att barn har tics är inte helt ovanligt och oftast helt ofarligt. Fatima Kashoush är leg. psykolog och träffar ofta barn och unga med tics i sitt yrke, i denna artikel förklarar hon mer om hur tics fungerar och vad du som närstående kan göra.
Tics brukar beskrivas som ofrivilliga rörelser eller ljud som vanligtvis börjar i ansiktet och kan i vissa fall sprida sig till resten av kroppen. Klassiska tics är blinkningar, rörelser med munnen eller läten i form av harklingar eller visslingar. Viktigt att notera att tics kan variera från person till person både i antal och intensitet. Om man upplever ticsen som besvärliga bör man uppsöka vård för behandling och stöd.
Vad är orsakerna till tics?
Orsakerna till tics är inte helt kartlagda och forskningen pågår. Saker som kan bidra eller påverka till hur ofta tics uppkommer är enligt forskningen; stress, ärftlighet och skillnader i vissa kemiska substanser i hjärnan.
När brukar tics uppkomma?
Tics brukar visa sig hos de flesta redan i 4–6 årsåldern. Ofta börjar det med ofrivilliga rörelser i ansiktet. Till exempel kan det handla om blinkningar för att sedan röra sig neråt till näsa, mun, hals, axlar, armar, händer och till övriga delar av kroppen. Rörelser kan även övergå till ljudtics och i perioder kan man ha både rörelse- och ljudtics.
Hur intensiva kan ticsen bli?
Forskning visar att tics är mest intensiva i 10–12 årsåldern och att det är tre gånger vanligare hos pojkar än flickor. Tics kan beskrivas som enkla eller komplexa, där enkla tics kan vara enstaka rörelser eller ljud, medan komplexa tics är tics som sker i flera steg och som kan orsaka obehag eller smärta. I sjukvården är det dock ovanligt att träffa barn med komplexa tics.
Individer med långvariga tics, d.v.s. tics som uppkommer innan 18 årsåldern och varar i minst ett år utan uppehåll, diagnostiseras med Tourettes syndrom.
Tics och Tourettes syndrom, inte helt samma sak?
Inom sjukvården finns det fyra olika diagnoser som handlar om tics. Det är Tourettes syndrom, kroniska tics, övergående tics och tics uns. Uns betyder “utan närmare specifikation” och är en slags restgrupp. En av dessa diagnoser kan sättas genom en bedömning och kartläggning hos en psykiatriker eller psykolog och görs vanligen via BUP.
Är det farligt med tics?
Nej, tics är ofta ofarligt och är något som många runtom i världen lever med. Tics som behöver behandling förekommer i sällsynta fall och gäller de som kan orsaka stor smärta eller utgöra hinder i vardagen.
Tics - ofta relaterat till andra tillstånd
Det är vanligt man har andra tillstånd i samband med sina tics, till exempel ADHD, Autism eller ångest. Ca 9 av 10 individer med tics räknas har ett annat tillstånd ihop. Detta har bidragit till att sjukvårdspersonal tänker mer noggrant och ofta ställer undersökande frågor om andra tillstånd när man söker vård för sina tics. I många studier diskuteras rollen i tics som markörer för en sårbarhet att utveckla psykiatriska tillstånd.
Tics kan även ibland likna beteenden som förekommer vid tvångssyndrom, men detta är inte samma sak. Skillnaden är att tics är helt ofrivilliga och uppkommer utan kontroll, medan tvångssyndrom betyder att det finns en oro eller ångest kopplat till beteendet eller rörelserna och det handlar om ett sätt att dämpa sin oro.
Vad kan jag som förälder göra? Finns det ett sätt att minska tics?
Gott bemötande och öppenhet hos nära familjemedlemmar och i skolan samt möjlighet till stressreducering i olika miljöer är ofta första steget till att minska tics. Vidare visar forskning att god sömn, hälsosam kost och vardaglig motion eller annan fysisk aktivitet också bidrar till minskning av tics. Forskning har även gett mycket evidens för KBT som en effektiv behandling. Med KBT kan individen utveckla sin kunskap om tics, minska ticsen och lära sig att leva med det. Behovet av behandling och stöd kan variera från en individ till en annan. Det är viktigt att barnet är motiverat och att föräldrarna stöttar och hjälper till under behandlingen.
Kom ihåg att tics ofta är ofarligt. Många barn klarar sig bra och länge utan att uppsöka vård och det finns mycket som du som förälder kan göra för att stötta och hjälpa ditt barn att hantera och minska ticsen. Skulle ticsen bli besvärliga, obehagliga eller orsaka hinder i vardagen kan det vara en god idé att uppsöka vård.
___________
Artikeln är skriven av Fatima Kashoush som är leg. psykolog och STP-psykolog i klinisk barn- och ungdomspsykologi. Fatima arbetar på Länssjukhuset Ryhov på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken där hon ofta träffar barn och ungdomar med tics. Artikeln är skriven av experten på uppdrag av Länsförsäkringar.
Foto: Fatima Kashoush